Cigaretters innehåll
Cigaretter är omslutna av ett filter, vilket oftast består av konstfiber där cellulosaacetat är det vanligaste. Innehållet består sedan av ett flertal komponenter. Däribland sötningsmedel som gör att smaken lättare går att godkänna, kryddor som förstärker smaken, menthol som hjälper en att kunna andas röken, kakao som udvidgar andningsvägarna samt över 4500 kemiska ämnen där majoriteten av dem är skadliga för kroppen och miljön. Av dessa finns flera cancerframkallande ämnen, vilka klassas som förbjudna förutom vid cigarettproduktion (Rökning, Fakta om allt, 2011). Här nedan följer lite information om en del av de ämnen som är i cigaretter.
NIKOTIN:
Nikotinet är det ämnet i tobaken som framkallar beroendet, vilket är orsaken till att cigarettillverkarna betraktar det som tobakens viktigaste beståndsdel. Nikotinberoendet är således skälet till cigarettens framgång och även orsaken till att rökaren fortsätter att utsätta sig för de farliga ämnena som finns i cigarettröken. Och trots att det räcker med 0,2 mg nikotin för att känna av nikotinkicken, så får en rökare i sig omkring 1 mg nikotin av en svensk genomsnittscigarett (Rökfri ungdom, 2011).
Broberg på NSG berättar att nikotinet inte bara skapar ett beroende hos kroppen, utan att det även har en farlig funktion på kroppen. Nikotinet drar ihop blodkärlen och gör så att hjärtat måste pumpa hårdare för att få ut allt blod, något som leder till att man kan få hjärtattack eller blodpropp i de förkrympta blodkärlen. Detta kallas för hjärt och kärlsjukdomar.
AMMONIAK:
För att effektivisera kroppens uppsugning av nikotinet, brukar man tillsätta ammoniak. Detta leder då till att beroendet förstärks ytterligare. Förutom att öka kroppens upptag av nikotin har ammoniaken fler negativa effekter på kroppen. Exempelvis så irriterar den lufvägarna och har även förmågan att förvärra sjukdomar där (Folkhälsan, 2010).
VÄTECYANID:
I cigarettröken förekommer det 400–500 mg vätecyanid. Enligt en föreläsare på NSG (2011), förekommer kemikalien i cigaretter på grund av att den tillsätts i de bekämningsmedlen som används vid tobaksodling. Vätecyaniden är ett gift med en mandelluktande doft, vilken direkt kan tas upp av hud och slemhinnor. Giftet verkar mycket snabbt på kroppen, då cellernas cytokromoxidas blockeras av cyanidjonen. Det innebär att kroppens förmåga att utnyttja syre upphör. Symtomer som oro, medvetslöshet och kramper kan utlösas i och med att cellernas ämnesomsättning även blir hämmade vid upptag av vätecyanid (Nationalencyklopedin).
KOLMONOXID:
Kolmonoxiden är en luktfri och osynlig gas som är extremt giftig (Rökfri ungdom, 2011). Det som gör den så giftig är att den binder sig till de röda blodkropparnas hemoglobin mer än 250 gånger starkare än vad syre gör. På grund av detta förhindras syretillförseln eftersom de röda blodkropparna då får med sig kolmonoxiden istället för syret, till kroppens alla delar. Även cellandningen blir lidande av det här eftersom kolmonoxiden blockerar cytokromoxidassystemet. Vid lindriga koncentrationer av ämnet kan bland annat yrsel, huvudvärk samt illamående uppkomma. Vid kraftigare kolmonoxidpåverkan kan det leda så långt som till medvetslöshet, andningssvikt och kramper(Nationalencyklopedin).
Kolmonoxidens uppkomst i cigaretter beror på den förbränningen av de naturliga ämnena som sker, berättar en föreläsare på NSG.
TJÄRA:
Enligt Europaparlamentet (2004) är den högsta tillåtna tjärhalten i en cigarett 10mg. Tjäran förekommer framför allt i cigarettröken och kommer in i kroppen via inandningen av cigarettröken. När tjäran inandats, fäster den sig som en seg massa i lungan och kommer därmed inte ut vid utandningen, vilket leder till andningssvårigheter. Det är på grund av detta som en rökares lungor skaffar sig en svart färg (Folkhälsan 2009).
FORMALDEHYD:
Formaldehyd är ytterligare en av alla de kemiska ämnena som är tillsatta i cigaretter. Det är en färglös gas med en ytterst stickande lukt och år 1991 betecknade Kemikalieinspektionen ämnet som cancerframkallande. Kemikalien är dessutom mycket irriterande för slemhinnor och kan orsaka reaktioner för överkänslighet (Nationalencyklopedin)
