Visste du att...
... vi tar ungefär 20 000 andetag per dag? (Lindström, 2008, 36)
... luften som vi andats in innehåller 20% syre, men att kroppen endast tar vara på en fjärdedel av syret och gör sig av med resten av det vid utandningen? (Lindström, 2008, 36)
... det tas in mer än 500ml luft i lungorna vid varje andetag? (Lindström, 2008, 36)
... luften som vi andats in innehåller 20% syre, men att kroppen endast tar vara på en fjärdedel av syret och gör sig av med resten av det vid utandningen? (Lindström, 2008, 36)
... det tas in mer än 500ml luft i lungorna vid varje andetag? (Lindström, 2008, 36)
Skälet till att vi andas är för att kunna förse cellerna med syre. Varför detta är viktigt är på grund av att syret hjälper cellerna med att omvandla mat till energi, vatten och koldioxidgas. Kroppen tar då vara på energin, samtidigt som koldioxiden och vattnet försvinner från kroppen genom utandningen. Processen kallas för respirationssystemet, vilket vi nu kommer berätta om mer ingående. (Forsberg, 1994, 7)
Respirationssystemet
All fakta i dessa undervarande stycken är taget från (Dietrichs, Hurlen och Toverud 1994, 36).
När vi andas in luften transporteras den genom luftvägarna innan den når lungorna. Transportsystemet kan delas in i flera olika stadier, vilka är näshålan, svalget, struphuvudet, luftstrupen samt luftrörsförgreningarna.
När vi andas in luften genom näsan kommer den först till näshålan, vars väggar består av en slemhinna med näshår. Det första som då sker efter inandningen är att luftens kvalité kontrolleras av sinnescellerna i näshålans tak. I näshålans slemhinnor pågår en riklig blodförsörjning, vilket gör så att luften fuktas, värms upp och rensas. Slemhinnorna hjälper även till med att kyla ned luften på utvägen för att kroppen inte ska behöva förlora så mycket värme. För att så mycket luft som möjligt ska kunna värmas upp finns näsmusslan, som trappar upp ytan så att luften tvingas att komma i kontakt med slemhinnorna .
Efter att ha passerat näshålan förs luften vidare till svalget. Detta är endast en passage för luften och transporteras alltså vidare till struphuvudet direkt. Struphuvudet kontrollerar struplocket, som sitter i början av strupen, och gör så att maten och luften separeras. Det är även genom dessa två som ljudet bildas.
Nästa passage går genom luftstrupen, där insidan bekläds av en slemhinna som renar, värmer upp och fuktar luften ytterligare. Inuti slemhinnan finns flimmerhåren, som genom ständiga rörelser hjälper till att fånga upp och frakta tillbaka slemmet med partiklar av damm och bakterier upp mot svalget och bort från lungorna (Dietrichs, Hurlen och Toverud 1994, 36). Luftstrupen fungerar enbart som en passage för in- samt utandningsluften (Sjukvårdstolkning).
Från luftröret förs luften sedan vidare till huvudbronkerna och bronkerna i luftrörsförgreningen, där de tillslut når våra två lungor. Luftförgreninarna avslutas genom att luften når alveolerna i lungorna. Dessa är täckta av kapillärsystem och det är här som luftutbytet sker. Genom kapillärsystemet ger blodet ifrån sig koldioxid, som försvinner ur kroppen genom utandningen, och alveolerna ger ifrån sig syre till blodet som då förs vidare ut i kroppen genom blodomloppet (Dietrichs, Hurlen och Toverud 1994, 37).
När vi andas in luften transporteras den genom luftvägarna innan den når lungorna. Transportsystemet kan delas in i flera olika stadier, vilka är näshålan, svalget, struphuvudet, luftstrupen samt luftrörsförgreningarna.
När vi andas in luften genom näsan kommer den först till näshålan, vars väggar består av en slemhinna med näshår. Det första som då sker efter inandningen är att luftens kvalité kontrolleras av sinnescellerna i näshålans tak. I näshålans slemhinnor pågår en riklig blodförsörjning, vilket gör så att luften fuktas, värms upp och rensas. Slemhinnorna hjälper även till med att kyla ned luften på utvägen för att kroppen inte ska behöva förlora så mycket värme. För att så mycket luft som möjligt ska kunna värmas upp finns näsmusslan, som trappar upp ytan så att luften tvingas att komma i kontakt med slemhinnorna .
Efter att ha passerat näshålan förs luften vidare till svalget. Detta är endast en passage för luften och transporteras alltså vidare till struphuvudet direkt. Struphuvudet kontrollerar struplocket, som sitter i början av strupen, och gör så att maten och luften separeras. Det är även genom dessa två som ljudet bildas.
Nästa passage går genom luftstrupen, där insidan bekläds av en slemhinna som renar, värmer upp och fuktar luften ytterligare. Inuti slemhinnan finns flimmerhåren, som genom ständiga rörelser hjälper till att fånga upp och frakta tillbaka slemmet med partiklar av damm och bakterier upp mot svalget och bort från lungorna (Dietrichs, Hurlen och Toverud 1994, 36). Luftstrupen fungerar enbart som en passage för in- samt utandningsluften (Sjukvårdstolkning).
Från luftröret förs luften sedan vidare till huvudbronkerna och bronkerna i luftrörsförgreningen, där de tillslut når våra två lungor. Luftförgreninarna avslutas genom att luften når alveolerna i lungorna. Dessa är täckta av kapillärsystem och det är här som luftutbytet sker. Genom kapillärsystemet ger blodet ifrån sig koldioxid, som försvinner ur kroppen genom utandningen, och alveolerna ger ifrån sig syre till blodet som då förs vidare ut i kroppen genom blodomloppet (Dietrichs, Hurlen och Toverud 1994, 37).
Utan fungerande lungor skulle kroppen drabbas av syrebrist, vilket i sin tur skulle leda till att kroppens övriga organ skulle sluta fungera. Den första symptomensom brukar uppkomma vid syrebrist är att man blir blå om läpparna samt gråblek hy, något som är mycket vanligt hos folk med KOL. Vid väldigt dålig lungfunktion så kan man få LMC (Loss of motor control), då man börjar darra, skaka och man kan även få spasmer (Fridykning, 2011).
Om man får syrebrist i hjärnan beror symptomen på vilken del i hjärnan som drabbas. Exempelvis så kan man få personlighetsförändringar om pannloberna skadas, försämrat minne om skadorna sker i tinningsloberna och om skadorna blir i hjässloberna försämras förmågan att tolka, analysera och förstå. Dock kan besvären variera kraftigt från person till person (1177, 2009).
Om man får syrebrist i hjärnan beror symptomen på vilken del i hjärnan som drabbas. Exempelvis så kan man få personlighetsförändringar om pannloberna skadas, försämrat minne om skadorna sker i tinningsloberna och om skadorna blir i hjässloberna försämras förmågan att tolka, analysera och förstå. Dock kan besvären variera kraftigt från person till person (1177, 2009).
