Sjukdomens fyra olika stadier
Man brukar dela upp sjukdomen i fyra stadier. Dessa är relativt vanliga symtom för de flesta patienter, men kan även variera från person till person. För att diagnotisera KOL genomför man en spirometri, vilket är ett lungfunktionstest där man mäter den luftvolym som patienten andas ut under första sekunden (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset 2011). Detta mäts med FEV1 och man kan genom det här se vilket stadium man befinner sig i.
KOL i stadium ett: då FEV1 är lika med eller högre än 80 % av förväntat normalvärde.
KOL i stadium två: FEV1 befinner sig på en nivå mellan 60-79% av förväntat normalvärde.
KOL i stadium tre: FEV1 beräknas ligga mellan 40-59 % av förväntat normalvärde.
KOL i stadium fyra: när FEV1 är drygt 40 % av förväntat normalvärde (KOL, 2005).
1.
Stadium ett är ett förstadium till kol och innebär att patienten nästintill har en normalt fungerande lungfunktion. Däremot har patienten redan utvecklat kronisk hosta samt en ökad slemproduktion som uppstår till följd av luftvägsinflammationer (Netdoktor 2009). Även immunförsvaret försämras, vilket leder till ökad risk till luftvägsinfektioner (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset 2011).
2.
I Stadium två har patientens luftflöde försämrats. Utöver de symtomer som uppkommit i stadium ett, vilka har blivit ytterligare påtagliga, har personen börjat få bristande ork och anfåddhet. Man brukar även tala om "pip i bröstet" vid KOL, något som kan uppstå redan vid stadium ett men är mer utvecklat i detta stadium. Detta är ett pipliknande ljud som uppstår vid utandningen (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset).
3.
När patienten har nått stadium tre har den fått ökad anfåddhet vid ansträngning, till följd av det försämrade luftflödet. Det är oftast nu som den drabbade söker efter medicinsk hjälp då extrem andningsnöd brukar uppstå. En konsekvens vid KOL är att lungorna och deras syrefunktion försämras successivt. Luftvägarna drar ihop sig och leder till att det blir svårt att andas. På grund av att elastiska förbindelser mellan alveolerna och luftrören förstörs, förlorar lungorna sin elasticitet som sedan medför att luftrören kollapsar. Detta leder till att den KOL-drabbade inte klarar att hålla hela ut andetaget, vilket betyder att det sker en lagring av koldioxid sker i lungorna när de inte blir tömda på luften (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset 2011). 2-3 % av kroppens energi går åt till andningen hos en frisk person, vilket kan jämföras med en person med svår KOL där hela 30 % av energiförbrukningen går åt till andningen (Netdoktor (2009). Den här processen sätter igång redan vid stadium ett, men bryter inte ut på ett betydande sätt förrän vid det här stadiumet. På grund av den höga koldioxidhalten som stannat kvar i lungorna, löper patienten stor risk för att drabbas av medvetslöshet. I tidigare stadier, får den drabbade lindrigare följder i form av trötthet och svullnad (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset 2011).
4.
I det slutliga stadiet, stadium fyra, har man kommit till det paliativa stadiet. Luftflödet är nu av livshotande karaktär liksom försämringsperioderna. Patienten är nu i den fasen där den nästintill inte klarar av någonting själv. Den drabbade kommer ofta in i medvetslöshet eftersom andningsförmågan knappt existerar och läggs in på intensivvård där den får andningshjälp i form av BiPAP-behandling. Situationen är livshotande (Vårdhandboken (2010).
DEN ALLVARLIGASTE KONSEKVENSEN - EMFYSEM
Den mest allvarliga konsekvensen av sjukdomen, ur medicinsk synvinkel, är enfysem. Det är en sjukdom som gör att alveolerna utsätts för kronisk försvagning samt förstöring. Detta leder till att alveolväggarna brister och bildar större blåsor. Konsekvenserna blir att det bildas större luftrum i lungorna, som innefattar en minskad andningsyta samt försämrat syreupptag (Ericson, Ericson 1996, 137). Den mekanism som sköter om gasutbytet i hålrummen, går förlorad vid emfysem. Konsekvenserna blir andnöd (Netdoktor (2009). Emfysem brukar oftast vara som värst vid stadium tre och fyra (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset 2011).
KOL i stadium ett: då FEV1 är lika med eller högre än 80 % av förväntat normalvärde.
KOL i stadium två: FEV1 befinner sig på en nivå mellan 60-79% av förväntat normalvärde.
KOL i stadium tre: FEV1 beräknas ligga mellan 40-59 % av förväntat normalvärde.
KOL i stadium fyra: när FEV1 är drygt 40 % av förväntat normalvärde (KOL, 2005).
1.
Stadium ett är ett förstadium till kol och innebär att patienten nästintill har en normalt fungerande lungfunktion. Däremot har patienten redan utvecklat kronisk hosta samt en ökad slemproduktion som uppstår till följd av luftvägsinflammationer (Netdoktor 2009). Även immunförsvaret försämras, vilket leder till ökad risk till luftvägsinfektioner (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset 2011).
2.
I Stadium två har patientens luftflöde försämrats. Utöver de symtomer som uppkommit i stadium ett, vilka har blivit ytterligare påtagliga, har personen börjat få bristande ork och anfåddhet. Man brukar även tala om "pip i bröstet" vid KOL, något som kan uppstå redan vid stadium ett men är mer utvecklat i detta stadium. Detta är ett pipliknande ljud som uppstår vid utandningen (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset).
3.
När patienten har nått stadium tre har den fått ökad anfåddhet vid ansträngning, till följd av det försämrade luftflödet. Det är oftast nu som den drabbade söker efter medicinsk hjälp då extrem andningsnöd brukar uppstå. En konsekvens vid KOL är att lungorna och deras syrefunktion försämras successivt. Luftvägarna drar ihop sig och leder till att det blir svårt att andas. På grund av att elastiska förbindelser mellan alveolerna och luftrören förstörs, förlorar lungorna sin elasticitet som sedan medför att luftrören kollapsar. Detta leder till att den KOL-drabbade inte klarar att hålla hela ut andetaget, vilket betyder att det sker en lagring av koldioxid sker i lungorna när de inte blir tömda på luften (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset 2011). 2-3 % av kroppens energi går åt till andningen hos en frisk person, vilket kan jämföras med en person med svår KOL där hela 30 % av energiförbrukningen går åt till andningen (Netdoktor (2009). Den här processen sätter igång redan vid stadium ett, men bryter inte ut på ett betydande sätt förrän vid det här stadiumet. På grund av den höga koldioxidhalten som stannat kvar i lungorna, löper patienten stor risk för att drabbas av medvetslöshet. I tidigare stadier, får den drabbade lindrigare följder i form av trötthet och svullnad (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset 2011).
4.
I det slutliga stadiet, stadium fyra, har man kommit till det paliativa stadiet. Luftflödet är nu av livshotande karaktär liksom försämringsperioderna. Patienten är nu i den fasen där den nästintill inte klarar av någonting själv. Den drabbade kommer ofta in i medvetslöshet eftersom andningsförmågan knappt existerar och läggs in på intensivvård där den får andningshjälp i form av BiPAP-behandling. Situationen är livshotande (Vårdhandboken (2010).
DEN ALLVARLIGASTE KONSEKVENSEN - EMFYSEM
Den mest allvarliga konsekvensen av sjukdomen, ur medicinsk synvinkel, är enfysem. Det är en sjukdom som gör att alveolerna utsätts för kronisk försvagning samt förstöring. Detta leder till att alveolväggarna brister och bildar större blåsor. Konsekvenserna blir att det bildas större luftrum i lungorna, som innefattar en minskad andningsyta samt försämrat syreupptag (Ericson, Ericson 1996, 137). Den mekanism som sköter om gasutbytet i hålrummen, går förlorad vid emfysem. Konsekvenserna blir andnöd (Netdoktor (2009). Emfysem brukar oftast vara som värst vid stadium tre och fyra (Simonsbacka, Akademiska sjukhuset 2011).
